Sören Juvas blogg

Har precis lyssnat på Sverigedemokraternas ordförande Jimmie Åkesson i Almedalen. Hela upplägget var väl genomtänkt. På scenen hade det hängts upp en stor banderoll med budskapet att vi är här för att stanna. De tidigt anlända underhålls med låtar där vi kunde höra Sven- Bertil Taube, Cornelis och Ted Gerdestad. Innan talen spelar en rikspelman som tog Zorns silvermärke som 16 åring och i slutet av hennes framträdande kom två ungdomar iförda folkdräkt som dansade, jag tror oxdansen.

Det blev en upplevelse av djupa skogar, midnattsol och folklig mystik. Och det fanns en folklighet i mycket av publiken som förde tanken till dansbandsveckan och Ullared.

Runt i hoppen rörde sig unga män i gula tröjor och skjortor. Det var det aktivister som Jimmie sedan kom att hänvisa till i sitt tal och som leddes av en man i yngre medelålder som till skillnad från de andra var hade randig tröja. Det är killen med koll som spanade av överallt och som instruerade de unga gulklädda hur de skulle applådera.

Talet som sådant, ja vad skall man säga. Hade inte fredrik Reinfeldt funnits hade det blivit rätt kort. Och hade inte Miljöpartiet och socialdemokraterna funnits hade det inte funnits så mycket att vara emot för det parti som kallar sig Sverigedemokraterna. Det enda egentliga innehållet handlade i sig om brott och straff. Det skall bli hårdare straff, polisen skall få mer medel och brottsoffer skall hjälpas.

Att det finns kunskap i dessa frågor inom Sverigedemokraterna råder inga tvivel. Många av de partiaktiva och medlemmarna har gått igenom rättsystemet och har en egen erfarenhet av det.

Således är det två partier som under Almedalen haft det som rättsväsendet som fokus i år. Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna.

Att dessa båda låter som en moderat från anno dazumal har de nog inte tänkt på.

Det var på intet sätt något tal. Avsaknad av visioner och något eget var stort. Populismen och försök att göra sig till martyrer var påtagligt. De har helt enkelt inget att komma med.

Sitter på Svenskt Näringslivs seminarium, de anser att studenternas studieval är det största problemet att livspusslet inte går ihop för folk och att inkomstklyftorna ökar, om jag förstår inledningen som Stefan Fölster har rätt. Jag skriver detta snabbt utifrån vad som faktiskt sägs, inte utifrån rapporten som de har.

Ett av problemen han beskriver är man utbildar sig sent i livet, men han återkommer till frågan om humaniora och konstutbildningar.

Han beklagar också att SCB har klumpat ihop utbildningar,

Undersökningen i sig visar att en fjärdedel av de som går dessa utbildningar arbetar inte inom fältet. Undersökningen visar också att inkomsterna är låga, en lösning som nämns är att man kanske skall sänka skatterna för de som utbildar sig inom hågre utbildning, det sistnämnda sägs i förbifarten.

Det som spelar roll är att en del läser kurser som
De som inte vill läsa, tar platser från andra som vill läsa, är något som sägs i olika variationer av Stefan Fölster.

Det är en strikt syn som hävdas. Utbildning skall leda till att den utbildade skall tjäna bra. Och utbildningen skall ske snabbt, så att man börjar tjäna pengar.

Och visst är det väl så att det vore bra om en bibliotekarie har en bra inkomst, och visst vore det bra att en kammarmusiker även den har en bra inkomst.

Men inte är det så att jag tycker att vi skall ha olika skatteklasser som baserar sig på tid i utbildning för att viljan att ge en bra lön för välutbildade inom humaniora.

Det får pågå år efter år, och ingen vågar stå upp och kräva förändringar, säger Stefan Fölster nu. Han är rätt dramatisk och när han talar om folk som går på Harry Potter kurser, får den dramatiska sänkningen av rösten mig att tänka på Professor Snape.

Den fråga som de vill belysa är bristen på väl utbildade personer inom näringslivet. I slutet kommer vad Svensk Näringsliv vill.

De vill helt enkelt att man satsar på skola och utbildning. Men de vill inte att unga som strulat till det under gymnasiet skall ha möjlighet att läsa upp sina betyg senare i livet via komvux. De vill stryka det som de kallar hobbykurser, de vill in och styra akademierna, de vill styra hur personer läser utifrån att man skall minska studiestöd till vissa kurser.

En intressant tanke är frågan om möjlighet till snabbare avskrivning av studielån om man tar sig examen fort.

Jag är inte så imponerad, det här är ett sätt för svenskt näringsliv att bygga vidare på frågan om Verklighetens folk som kristdemokraterna lanserade får några år sedan som en bas för att driva på en linje där samhället skall satsa på producerande arbeten inom tekniksektorn.

Om nu Svensk näringsliv är intresserade av att få välutbildade personer som kommer ut unga, vad är det då som gör att de inte driver på och erbjuder nyutbildade inom vissa yrkesområden att betala en del av deras studielån istället för att låta skattebetalarna stå för det.

Skriver idag på http://www.flyktingbloggen.org/, lägger in texten här med.

Det är med stark frustration som jag skriver det här blogginlägget på flyktingbloggen. Det handlar om flyktingar, den sexuella läggningen och könsidentitet. Och aldrig under den tid som jag drivit politiska frågor har jag ställt mig frågan vad problemet i sig är.

Vi vet att i över 70 av världens länder är det förbjudet med sexuella handlingar, vi vet att i många av dessa länder så dödar man personer på grund av att de är bögar, lesbiska eller transpersoner.

Enligt svensk lag så har en flykting rätt att stanna när det är fara för livet i det egna landet på grund av detta.

Trots all kunskap och lagstiftning sker det gång efter annan att personer nekas stanna trots att de kommer från ett land där man dödar folk på grund av sexuell läggning och att deras sexuella läggning är känd.

Det är som om viljan är sjuk. I möten med ansvariga myndigheter har det under de gångna åren hävdats att det är en regeringsfråga. I möten med ansvariga ministrar menar regeringsföreträdare att vi inte har ministerstyre i landet, och skyller på myndigheten. Och så tar ingen ansvar för frågan.

Visst har det skett förbättringar under åren som gått. UD:s rapporter om situationen för homosexuella och transpersoner i världens länder har blivit allt mindre koloniala och rapporterar allt bättre om hur verkligheten faktiskt ser ut istället för att ge en falsk bild av rådande situation.

Det har också genomförts utbildningar av personalen på migrationsverket i flera omgångar och under flera år. Trots bättre kunskap om hur verkligheten ser ut i länder som Iran, Uganda, eller för att inte tala om Irak görs fortfarande bedömningar som leder till att personer skickas tillbaka till länder där de riskeras att dödas på grund av vilka de är.

Det går inte längre idag att hävda brist på kunnande. Ett argument som aldrig har varit legitimt i sig, har man brist på kunskap har man ett eget ansvar att ta reda på hur det förhåller sig. Snarare är det så att det saknas en vilja till förändring. Rädslan i samhället för det som är annorlunda blir extra tydlig i frågan om hur sexualpolitiska flyktingar hanteras.

Har precis lämnat Strand för andra gången den här veckan.

Förra vändan var det när Mona hade sin fest, ni vet den där som Håkan inte kunde gå på. Idag var det Yvonne Ruwaida som tillsammans med Walter Mutt presenterade sin bok.

Båda tillställningarna var fyllda av personer med en stark vilja och ett ansvarstagande för det samhälle som vi alla delar av.

Den ena handlade om att den mest erfarna partipolitikern i vårt land lämnar den partipolitiska scenen. Diskussionerna på Monas fest kom inte så mycket att handla om det som var. Utan många handlade om det som är, och det som komma skall på såväl kommunal, nationell som intrenationell nivå.

Dagens ämne handlade om energi och energipolitik. Till skillnad från den tidiga Gröna rörelsen är det inte en susig vision som presenteras, utan en konkreta miljöpolitiksa åtgärder som presenteras i boken Kraft att förändra.

Författarna har gått igenom vad som sker i omvärlden inom området.

De har inte tittat på de stora politiska skeendena, fokus ligger istället på de enkla förutsättningar som gjorts och utfallen av dessa.

De kommer även med tankar om vad som kan göras i vårt eget land inom området.

Det är en debattbok som behövs i en tid när hushållens inkomster går till att betala en allt högre elräkning och då den ansvariga ministern i regeringen kommer med två förslag till lösningar. Att enskilda skall tilläggsisolera sina hus och att elen skall läggas i en form av planekonomi, det sistnämnda är ett eko från tiden innan murens fall med inslag av hammaren och skäran.

Jag hoppas att det många tar sig tiden att läsa boken, att på ett seriöst sätt ifrågasätta och föra en debatt på de tankar som presenteras.

För i frågan om energi och tillväxt blir det allt tydligare att den politiska debatten är ibehov av förnyelse.

Vi kan inte längre förlita oss på det traditionella energikällorna istället krävs politiskt mod och ansats för att utvecklingen skall gå framåt.

Jag läser Carl Bildts debattartikel i Aftonbladet, där han utvecklar sitt uttalande om den blodiga revolutionen i Libyen. Jag läser den en gång, två gånger till och med tre, och tänker att jag kanske inte är så förstående idag. Ty istället för att få en klarare bild av Bildt så blir uppfattningen mer att det är en fragmenterad bild som framträder.

Befolkningen i Libyen har levt under en och samma diktator under nästan lika lång tid som jag har levt. Då mycket av mitt liv har handlat om att ta del i samhällets utveckling utifrån demokratin och den fria debatten har de i min generation som växt upp i Libye blivit tvungna att ägna sitt liv åt ren och skär överlevnad undan regimens diktatur.

Att i en situation där det pågår folkligt uppror gentemot diktaturer i tre medelshavsländer tala om vikten av stabilitet gör att det skorrar en falsk ton från den svenska regeringen. Förvisso sägs det på hemmaplan att demokratin är viktig och det skall stöttas, men den typen av ställningstaganden måste ju även synas i genomförd politik.

Det är en komplex situation som handlar om olja och gas, flyktingströmmar och tidigare dåligt samvete för den tystnad som tidigare rått.

Det går ändå inte att komma ifrån det faktum att vi nu ser en folkresning i de länder vid medelhavet södra del. En resning som kommer att påverka oss alla på olika sätt. Därför bli jag fundersam då den svenska utrikesministern är så glidande i de svenska ställningstagandena.

Förtryck har aldrig försvunnit genom omgivningens tystnad, och diktatorer har aldrig lämnat sin maktposition om de inte blivit tvingade. Så istället för att slå lite omkring sig skulle det vara snyggt om den svenska utrikesministern ställde sig upp mot förtryck.

Det kan inte vara så svårt att på ett enkelt sätt säga att man står för en demokrati grundat på mänskliga rättigheter. Tystnad när regimer dödar sina medborgare har inte lett till mindre dödande.

Men det är klart, en ändrad regim och oroligheter över under en tid leder till ändrade villkor för Lundin Oil.

Har precis provmålat en vägg i vardagsrummet med guld. Det kommer att köpas mer av den färgen för det blir snyggt.

Började dagen med att se Aktuellt och inslaget om hiv, och blir förundrad över att regeringen är så handfallen i frågan. Det sker en konstant ökning av nysmitta med hiv och det enda som har skett från regeringens sida är att man flyttar uppdraget.

Det skedde en flytt för några år sedan från folkhälsoinstitutet till socialstyrelsen. Under många år därefter skedde det inte mycket. Det kallades hela tiden för mellanår på grund av flytten.

Nu kommer det ännu en flytt. Maria Larsson gör det enkelt för sig, då man saknar en politik för en fråga kan man alltid möblera om lite.

Tyvärr kommer inte den kommande flytten leda till några förändringar av substans utan mer av förvirring och resultatet är att det land som en gång var ledande får en allt sämre prevention.

Sören Juvas, om homofobin i Litauen:
”EU måste agera snabbare”
Publicerad svt.se 29 mars 2010 – 10:40

För drygt ett år sedan deltog representanter för RFSL i Baltic Prides parad i Riga i Lettland. Jämfört med Stockholm Pride var det inte många som deltog i själva paraden. Betydligt fler var de åskådare som stod bakom kravallstängsel och skrek ut svordomar och hat.

Runt om på stan hade man satt upp hotfulla affischer som hetsade mot paraden och de som rest dit för att stödja Baltic Pride fick rådet att inte gå runt ensamma på stan eftersom de kunde bli igenkända från paraden och attackerade.

Så här ser situationen för hbt-personer ut i våra baltiska grannländer. Få vågar vara öppna och hot och våld är vanligt. För att bli starkare samarbetar hbt-organisationerna och istället för att ordna egna pridefiranden flyttar Baltic pride runt. I år är det Vilnius och Litauens tur.

Den breda homofobin i Litauen är minst lika stark som i Lettland och eldas inte minst på från politiskt håll. Nyligen trädde en lag i kraft som radikalt inskränker yttrandefriheten för hbt-aktivister genom att förbjuda information om sexualitet och information som strider mot traditionella familjevärderingar.

Från början var det tänkt att lagen uttryckligen skulle förbjuda information till ungdomar om homosexualitet men efter påtryckningar från utländska politiker och aktivister ändrades den till att bli mer generell.

Det finns också ett lagförslag som man ännu inte fattat beslut om där det föreslås bli olagligt att över huvud taget informera på offentlig plats om bland annat homosexualitet. Hur den nya lagen kan komma att tillämpas vet vi inte ännu men det kan vi snart komma att få reda på.

Nyligen har en stor grupp ledamöter i det litauiska parlamentet skrivit under ett upprop för att stoppa Baltic Pride som planeras att hållas i Vilnius i maj med hänvisning till lagen. Även i Lettland förra året försökte politiker stoppa paraden som i sista stund kunde genomföras tack vare starkt engagemang från bland annat RFSL och Amnesty.

Att stifta lagar som den litauiska som förbjuder information om att hbt-personers mänskliga rättigheter är lika mycket värda som alla andras strider givetvis mot de regler som Litauen som EU-land förbundit sig att följa.

EU är en union som ska stå för mänskliga rättigheter och när man förhandlar med potentiella nya medlemsländer lägger man stor vikt just vid mänskliga rättigheter. Men när länder som redan är medlemmar stiftar lagar som direkt strider mot samma mänskliga rättigheter är EU:s möjlighet att agera idag liten.

Europaparlamentet har antagit en resolution som tar avstånd från lagen. Många politiker, däribland Sveriges EU-minister Birgitta Ohlsson som även kommer att delta på Baltic Pride i Vilnius i maj, har offentligt uttalat sig mot lagen.

Men de processer som EU kan använda sig av för att formellt tvinga Litauen att avskaffa lagen är långsamma och komplicerade och under de år som det kan ta innan EU hinner tvinga Litauen att ändra lagen kan förtrycket av hbt-personer fortsätta.

Har precis varit i TV4 och talat om en undersökning som har tittat på samkönade par som ingått partnerskap/äktenskap.

Undersökningen visar att tjejerna i mycket större utsträckning får chefspositioner och att killarna missgynnas. Det handlar om att det är heterosexuella män som tillsätter posterna.

Och att en lesbisk bisexuell kvinna på många sätt inte är med i det sexuella spelet och att heterosexuella män generellt är rätt osäkra på sin sexuella läggning och blir rädda för killarna.

En kvinna som öppet lever med kvinnor blir på så sätt en av grabbarna och killen som lever med en kille blir skrämmande och får helt inte möjlighet att visa vad han går för.